Forsviken

är en plats strax utanför Jokkmokk. Strax intill finns en restaurang med god mat och service. Här stannar även inlandsbanan under sommaren.

På den vackra parkeringsplatsen kan man vid fint väder se fjällen långt upp mot norr.

Men nu var det tiden före snön och vi nöjde oss med att beundra de vackert gråtonade skogspartierna runt älvstränderna. Foto Margaretha Dahl Sandling och Torbjörn Sandling

Slakkasjön

har en trevlig backvar att besöka. Det är lätt att ta sig dit eftersom stigen är handikappanpassad. Där finns allt man behöver, vacker utsikt, ved, samt lugn och ro. Vi njöt av allt det vackra, iskristaller, rimfrost och solens sista strålar.

Foto: margaretha Dahl Sandling och Torbjörn Sandling

Bio Norden och hotell Gästis

Det gamla gästgiveriet var av hävd ett ställe där resande mot betalning fick kost, härbärge och skjuts.
Gästgiveriet har gamla anor i vårt land, omnämnd redan omkring år 1280. I stadga av år 1911 sägs bland annat att ”vid gästgiveriet skola åt resande utom skjutsning tillhandahållas gäst- och stallrum samt vagnsbod. Vidare skola där vara att tillgå nödig förplägning och ett eller flera rum för härbärge …” 

Gösta Åkerlund berättar: Före övertagandet av gästgiveriet hade min far startat biograf i Jokkmokk redan år 1915. Han drev den dels i Föreningshuset, dels i egna lokaler.
En ny biograf byggdes i egen regi 1935. Den uppfördes med tanke på att även betjäna teaterverksamheten. Biolokalen byggdes därför ned över tomten så att man kunde utnyttja tomtens lutning.
Huset – dagens biograf Norden – ritades av byggmästare Kristiansson. Filmhistoria har skrivits under årens lopp och Gösta Åkerlund har hållit i trådarna som reklammakare och sponsor. Själv upplevde han hela epoken. Från stum-, ljud- och färgfilm till cinemaskoptekniken.

1935 fanns riksteatern i Jokkmokk. Man hade då en teaterföreställning med medlemskort – det fanns över hundra medlemmar i Jokkmokk – i fullsatt salong med 264 platser.

Utdrag från häftet: ”Gästgivare vid polcirkeln. Gösta Åkerlund i Jokkmokk skriver och berättar.”  Utgiven 1988

Foto: Margaretha Dahl Sandling

Sagan om Buolla

den sanna historien om en renskötarpojke, hans tamhärk Buolla och hunden Jojo.
Författare Anne Pavval:
Samisk litteratur och information om vårt ursprungsfolk hör till ovanligheterna både på våra institutioner och i skolans värld. Detta har jag försökt uppmärksamma och göra någonting åt. Jag skrev en kombinerad sago- och lärobok för samiska särskolebarn.

Fortsättningen blev en lättläst sagobok på samma tema.

Jag bor tillsammans med min familj vintertid i en liten by några mil utanför Jokkmokk i Norrbottens län. Eftersom familjen är renskötare följer vi renens vandringar från skogsland till fjäll. Nils Johan är idag fullvuxen och arbetar med sina renar tillsammans med sin familj, på samma stigar som många, många generationer före honom har gjort.

Buolla och Jojo, vi ska aldrig glömma er. /Anne Pavval

Layouten är gjord av Veronica Bernacchioni Varda Hb. Lay-out, Editing and publishing VARDA HB

Illustrationerna i boken är gjorda av Torbjörn Sandling och Margaretha Dahl Sandling.
1995 illustrerade vi till boken Soldottern författare Sigga Sandström.