i Jokkmokks kommun, stora skogar, vidsträckta myrar, mygg och forsande vatten kan göra vem som helst törstig. Säkrast att dricka direkt från hinken …
Foto: Torbjörn Sandling
En bäver
visar upp sin bästa sida.
Bävern såg onekligen besynnerlig ut. Var det en bäver eller vad var det? Hur många ögon, öron har den. Åt vilket håll tittar den egentligen.
Nöjd simmade den runt oss, väl vetandes om den förvirring som spegelbilden skapade.
Stilla och lugnt, i det spegelblanka, grönskimrande vattnet såg vi bävern simma omkring. Några forskande ögonkast på oss, det var allt. Inte ett ljud gav den ifrån sig, endast fåglarnas kvittrande hördes. Det var magiskt.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling
Bäverhydda.
Bävern kom simmande, ville kanske visa upp sitt ”imponerande” bygge. Troligtvis var han bara en lärling ännu, för det såg faktiskt inget vidare ut, men det vill man inte säga byggmästaren rakt i ansiktet, bara tänka för sig själv. Oförskämd ska man inte vara.
Själv var herr Bäver nöjd, där han satt på sin sten och filosoferade över livet.Han sa ingenting, bara njöt.
Foto: Torbjörn Sandling
Tranan
var mycket tystlåten och koncentrerade sig helt på att äta. Tillslut ledsnade den på oss. Vem gillar att någon tittar på en hela tiden man äter, inte tranan i alla fall. Värdigt stegade den iväg och muttrade lite.
Foto: Torbjörn Sandling
