Äppelträd och harar

är ingen bra kombination, inte sedd ur vår synvinkelt alltså. Däremot har haren haft ett bra mellanmål på nära håll. Den har antagligen suttit på snön och gnagat på barken. Allt eftersom snön fyllts på så har haren kommit högre och högre upp. Inga problem att komma åt ännu mer bark från äppelträdet. Man kan se ungefär hur mycket snö som kom i vinter på hur högt haren nått.

    Haren anpassar födan efter vilken årstid som råder. På sommaren äter den mest gräs, örter och i viss mån gräs, medan den på grund av den många gånger snötäckta marken vintertid mest äter bark från träd under den kallare årstiden. Bärris och ljung är också vanlig föda under vinterhalvåret. En hare äter således sådant som årstiden för tillfället erbjuder.
Mer info finns att läsa på länkarna i texterna..
 Rabarberknopparna ser ut som små hjortron där de lyser. Verkar inte vara något som står på harens meny. Istället gillade den de två blåbärsbuskar som vi införskaffat.  Det är ungefär en halv decimeter kvar av stammen på dem.

Foto: Margaretha Dahl Sandling

Tranor

 Varje år i maj åker vi till en bestämd myr för att se om tranorna har landat där. Det brukar handla om en enda dag som vi får se dem.  I år hade vi turen att få se dem igen.

      Först så såg vi en trana som vandrade omkring på myren,

       sedan såg vi att det var två stycken tranor.   
      Koncentrerad som jag var och helt fokuserad på de två tranorna som jag höll på att fotografera blev jag mycket förvånad när jag plötsligt hade tre tranor i siktet. Var kom den ifrån? Ja säg det, tranor kan vara nästan helt osynliga fastän de står nästan framför näsan på  en, dessutom är de mycket stora fåglar.

        

Svanarna har kommit

 och med dem våren. Solnedgången bildar en vacker röd fondvägg bakom dem. Vissa av dem är inte intresserade av färgprakten utan har bara maten i sikte. Visserligen lite bökigt till under vattenytan, men vem bryr sig.

Foto: Torbjörn Sandling

      

  

   

Skidorna

är inte heller att förakta. Tar man sig bara för att spänna på sig dem kan man färdas långa sträckor. Vallningen bör vara den rätta annars blir inte upplevelsen så trevlig som man tänkt sig. Det är också bra om det är lite skarsnö, man sjunker djupt, inte bara i sin egen aktning utan också djupt ner i snön.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling