Aldrig får man sova i fred!

På håll kunde si se två svanar som sov på isen. Två Kanadagäss gled makligt förbi, uppmärksammade paret som sov på iskanten. ”Verkar vara en intressant plats, det där” såg nykomlingarna ut att tänka och klev resolut upp på iskanten.
Intressant alltså, kanske man kan smaka
Oblygt strosar de runt det sovande paret. Kanadagås är den största och mest långhalsade gåsen som häckar i Europa med en längd på mellan 90 och 105 centimeter, ett vingspann mellan 1,6 och 1,8 meter och en genomsnittlig vikt på 4 500 gram, men de kan väga upp till 5 500 gram. Könen och åldrarna är lika. Huvud och hals är svart med en vit fläck på strupen. Näbben och fötterna är gråsvarta. Bröstet är ljust. Buken och kroppssidorna är beigebruna med tydliga tvärband. Vingovansidan och ryggen mörkare gråbrun. Under- och övergump vit och stjärten svartgrå.
Den första inplanteringen av kanadagås i norra Europa skedde i Storbritannien till kung Jakob II av Englands samling av vattenfåglar i St. James’s Park i London under 1600-talet.[4] Kanadagåsen planterades sedan in på flera ställen runt om i Europa till olika zoologiska trädgårdar och liknande.[a] Exempelvis köptes två honor in till Trädgårdsföreningen i Göteborg 1870, vilket är de första kända individerna i Sverige.[5] Men det var först under 1900-talet som arten fick någon större spridning i Europa, och talrikast har den blivit i England och Sverige.[6]Ibland nära eller en bit ifrån …
Tja, det är väl lika bra att vakna, här går det nog inte att sova
Sångsvanen
är Finlands national fågel. Den är en stor och vit vattenfågel. Den gula färgen på näbben sträcker sig från näbbroten och i en kil litet förbi näsöppningen vilket är det bästa kännetecknet jämfört med mindre sångsvan. Stjärten är rund och kort och inte kilformad som hos knölsvanen. Ungfågeln har en brungrå fjäderdräkt och den får den vuxnas vita dräkt vid ruggningen sommaren efter födseln. Den unga individen saknar också gult på näbben (det gula på näbben är ljust, delvid rödaktigt). Sångsvanen flyger med nästan ljudlösa vingslag (jfr knölsvan).
Det är en sann glädje att få se fåglarna när de dyker upp på sin färd mot våren och sommaren

Fåglar och skymning

Vår brygga brukar vara en skön viloplats för många fåglar. De sitter där tillsynes meditera över livet i allmänhet
Knipan i holken lyckades lura oss ordentligt, vi trodde att den
skulle locka ut sina små, vi gjorde oss beredda att få se de små underverken.
Men nej, det kom ingenting ut
Däremot den här för oss obekanta fågeln, satt på bryggan med en skock småttingar när vi kom tillbaka med kanoten. Hastigt lockade hon ner dem i vattnet och de simmade snabbt in bland buskarna Själv gled hon sakta åt sidan, som om inget hade hänt.
Vi hade blivit varma av paddlingen och solen. Ett dopp i sjön vid den gamla badplatsen var inte helt fel.
Kvällssolen sken ljuvligt på holkarna med sina kvarvarande gäster
Kanoten dolde sig i gräset
mjukt inbäddad i solsken och gräs.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Hösten är här och sjön drar

 På bryggan låg 7 skrakar i godan ro
tills vi kom. De har också vuxit och beger sig ut tillsammans för att fiska
Det såg så befriande skönt ut att vi också bestämde oss för en tur på sjön Holmträsk, med kanoten förstås.
Björkholmen, Snesudden, speglade sig, -Visst är jag vacker i mina nya höstfärger
Lite närmare vill vi se
Hösten är obeskrivligt vacker
En härlig kanotfärd närmar sig slutet
Det här är en vacker plats. Varje höst ser vi fram emot att njuta av den färgrika naturen. Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

När storlommen tränar på sjön

Det kan inte finnas mycket mer spännande att titta på än när Lommarna tränar. De far fram över vattnet, springande och våldsamt flaxande med vingarna. Byter riktning i en svindlande 90 graders vinkel utan att tappa farten. Tyvärr så vet jag inte hur man får in filmen på sidan, men ni får försöka föreställa er det i en inre syn.