I år hann jag inte med att plocka vinbären. De var så vackra där de hängde. Jag njöt av de glittrande bären i höstsolen och förmådde mig inte att ta ner dem. Smakade lite försiktigt på några av dem och tackade busken för allt det goda den bjöd på.
Det visade sig vara fler än jag som uppskattade röda vinbär. En morgon var busken helt renplockad. Inte ett bär var sparat till ögonfröjd.
Fåglarna som kvittrat varje dag, lagt ägg, visat upp sina små för oss och berett oss så mycket glädje, hade ätit upp allt.
Det var dem väl unt.
Foto: Margaretha Dahl sandling
