Efter Kvikkjokks vägen en sen kväll

Vi ville se ur långt våren kommit
isen låg delvis kvar, trots att solen lyckades skina igenom ett hål i molnen
Vi åkte efter Kvikkjokks vägen med stundtals vackra vyer
Skymningen sänker sig och då kanske älgarna kommer fram
Där såg vi en ensam älg, och snart hade vi sett sammanlagt 9 stycken på vår resa
Medan andra definitivt inte ville vara med på bild
Andra ville gärna bli både sedda och hörda, kanske inte så mycket av oss, som intresserade damer. Orre är en fågel i familjen fasanfåglar. Orren är en stannfågel som förekommer i norra Palearktis, främst i hed- och myrlandskap i anslutning till skog. Den är nära släkt med kaukasisk orre. Inför häckningen, som sker tidigt på våren, spelar orren på specifika spelplatser. 
Vi kom till Tjåmotis, en by vid sjön Skalka i Jokkmokks kommun. Tjåmotis anlades som ett nybygge 1699. I byn finns de bodar, som användes av flyttsamerna för förvaring av mat och utrustning vintertid. Blackälven flyter genom Tjåmotis, och mynnar i Lilla Luleälvens sjösystem söder om byn.
Snösmältningen hade satt igång och det hade samlats lite vatten runtomkring på marken.
Från bron som Blackälven rinner under hade vi en fin utsikt. Hade också turen att få höra Tranorna och dessutom filma dem när de fyllda av tillfredställande flög över oss och löftesrikt ropade ut att våren är här,
Vi fortsatte upp ovanför Seitevare dammen. Seitevare kraftverk
är ett vattenkraftverk i Blackälven, ett biflöde till Lilla Luleälv. Det har en effekt på 225 megawatt. Kraftverket ligger vid en plats som samerna kallar Heliga Fallet. Där syntes inga speciella vårtecken.
Trots allt ligger isen tjock och sprickfärdig på vissa ställen
medan isen dragit sig undan på andra
Det är onekligen mycket vackert den här tiden på året och dygnet
På hemvägen förvånade oss en älg med att stanna kvar mitt på vägen, medan kompisen löpte sin väg till skogs, Den stod kvar en bra stund och tittade på oss, innan den besinnade sig: V.ad skulle vi tro om den, att den aldrig sett en bil förut?

Foto: Margaretha Dahl Sandling och Torbjörn Sandling

Älg vid järnvägsspåret

Vi tycker om att promenera
Och plötsligt händer det.
Intill ett hus, vid det översnöade järnvägsspåret
står en ståtlig älg. Den ger oss ett ögonkast och sedan gör den det älgar gör bäst.
Den står blickstilla.
Varning från Jokkmokks kommun.
Älgarna har fått nog. Av snö men inte av mat. Därför söker de sig in till tätorterna där rönn och pilträd finns lättåtkomligt.
Det har vid några tillfällen inträffat incidenter där personer har försökt att komma väldigt nära för att ta kort eller vidröra dessa vilda djur.
Detta har handlat om både vuxna och barn, nu senast har vi fått till oss att ett barn försökte vidröra en av älgarna, som varit runt vår bebyggelse, medans vuxna personer varit i närheten.
Vid detta tillfälle så gick allting bra men en olycka kan ske i ett ögonblick när vilda djur blir behandlad på ett för dess onaturligt vis.
Även om älgar är stora djur, en fullvuxen tjur kan väga 400 kilo och en fjolårskalv hälften så mycket, så är de generellt både fredliga och skygga. Det är först om de blir irriterade eller skrämda och känner sig instängda som de kan gå till anfall. Det märks bland annat genom att de sänker huvudet och fäller öronen bakåt.
Ett tips är att när du möter en älg som upplevs aggressiv är att du backar långsamt och pratar lugnt med älgen.
Ni som har barn och ungdomar prata gärna med era ungdomar att vi alla behöver respektera de vilda djur och så långt det är möjligt låta dessa vara ifred.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Älgporträtt …

 

  det är kanske inte så lyckat att komma en älg för nära, men de har så  oemotståndligt vackra ögon.

  Foto: Torbjörn Sandling 2017-06 02