Hackspetten är inte någon lämplig barnvakt. Den har en otrevlig vana att äta upp halvvuxna fågelungar. Här jobbar den febrilt för att komma åt blåmesens små ungar. Den hackade upp ett avlångt hål under ingångshålet men nådde fortfarande inte ner till ungarna. Vi försökte hejda den med silvertejp, foliepapper och ett ventillock. Fågelholken blev sig aldrig mer sig lik men det brydde sig inte blåmesarna om. De fortsatte oförtrutet att mata sina små som växte upp och en dag kunde de lämna sitt underliga hem.
Foto: Torbjörn Sandling
Knipor i sjön
Kniporna, de brydde sig inte så mycket om att björken lagt sig på bryggan. De hade fortfarande en hel sjö att simma i.
Foto: Torbjörn Sandling
Den gamla björken vilar
Den stora, gamla björken tröttnade på sitt stillastående liv och la sig tillrätta över bryggan. God hjälp till det hade den fått av sin vän vinden.
-Nu får vågorna vagga mig till sömns, viskade trädet.
Foto: Torbjörn Sandling
Vad kon-stigt. Highland Cattle.
Man kan se de mest underliga figurer i skogarna utanför Jokkmokk. Vem som blev mest förvånad? Ja, säg det. Resolut stegade den fram för att ta sig en närmare titt på oss.
Nyfikenhet i all ära, och förmodligen drivkraften i mänsklighetens utveckling, till trots. Plötsligt känner vi att – Vi vill inte veta mer! Hastigt drar vi oss tillbaka.
Förvånad över vårt ouppfostrade manér, ser den oss försvinna, men återgår sedan till att lugnt och obekymrat beta vidare.
Rasen heter Highland cattle
Foto Margaretha Dahl Sandling