Ängsull, änglaull, älvull

Nästan overkligt sträcker sig det vita fältet av ängsull ut i markerna. Så skirt.
Till skillnad mot den robusta rödklövern, som befolkar vägrenen med sin tjocka fäll av blommor.
Ängsull är en växt som renarna gillar och äter så fort den dyker upp under snösmältningen. Den växer nämligen även under vintern.
Ängsull är ett halvgräs med en toppställd axsamling och krypande jordstam. Ängsull är också vanlig i hela landet, den växer i kärr och myrar.
Vackert vit, nästan som rådimman, ringlar den sig iväg, snarlikt älvornas älvornas dans i skymningen.

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Den gamla järnvägsbron

En solig dag bestämde vi oss för att gå till den gamla järnvägsbron
När vi kom fram såg vi att det släpptes ut vatten från dammen
Vi gick upp på spåret för att se lite närmare
Vattnet strömmar kraftigt ner under bron.
Akkats kraftstation är ett vattenkraftverk i Lilla Luleälven strax norr om Jokkmokk längs väg E45 mot Porjus. Kraftverket stod färdigt 1973 och ägs av Vattenfall AB.På de två utskovsluckornas nedströmssida har Bengt Lindström målat samiska motiv och Lars Pirak har målat Radio mammá álas, Rajden västerut, på intagshuset bredvid dammen.
vattnet försvinner …
vilt strömmande …
bort i fjärran och förenar sig med Stora Luleälven vid Vuollerim. Älven rinner hela sitt lopp inom Jokkmokks kommun. Lilla Luleälvens största biflöden är Rapaätno (Rapaälven) och Pärlälven. Lilla Luleälven är reglerad.

Muddus

den 19 september åkte vi till ingången till Muddus nationalpark
Entré Skájdde är en nybyggd besöksentré för Muddus/Muttos nationalpark. Den tillgänglighetsanpassade besöksentrén består av informationsplatser, trädäck, eldplatser och spänger/ramper samt toalett vid parkeringen. Det är en fin ingång till Muddus/Muttos nationalpark. Det brukar inte vara så många besökare här, men nu är det hemester i Coronatider.
Vi följde en led som gick ner till stranden, men först njöt vi av den vackra skogen på väg dit.
Vi gick ner till stranden, det var lä där, men vi kunde höra vinden vina längre ut.
Bänkar var framsatta så det var bara att slå sig ner
Vinden hade friskat i och vi kunde se vita vågor
Livskraften och viljan att överleva är lika stor, vare sig man är människa eller träd
På avstånd kunde vi se andra besökare som vandrade över bron
Vi kunde också se saker som satte igång fantasin.
På vår vandring tillbaka passerade vi åter skylten som tipsade om fler leder att vandra efter. Vi kände oss nööööjda med vår dag och
följde den spångade leden tillbaka. Det bjöds på färger av alla de slag
som att gå genom en fantastiskt anlagd trädgård.
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Höstfärger, kanot och fåglar

Vi tog kanoten och paddlade ut på sjön, luften var ren och färgerna fantastiska
Solen syntes svagt
Faktiskt så lyste den starkare i vattnet
Vissa dagar vet man varken upp eller ner
Lommar är i mina ögon de mest typiska för hösten. Ljudet, det sorgsna men lockande ljudet berör mitt hjärta.
Svanarna är så vackra och majestätiska när de stolt glider fram på vattnet
Nåja, de kan också sätta fart, ett väldigt plaskande
de springer på vattnet
och snart är de på väg och vi står där med långnäsa. Vi var inte önskvärda
Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling