ett förändrat landskap och väg …lockar oss ut till en av våra favoritplatser, vi stannar och dricka kaffe …och grillar en korv. Vi hade hoppats att Lavskrikorna skulle visa sig, och få en smakbit av oss , men de hördes inte ens. Tråkigt, de är annars ett så trevligt sällakap.En skön promenad i solskenet, än dröjer det ett tag innan kylan sätter instora vackra tallar sträcker sig upp till solens värmande? strålar.Vi går en kortare sträckamen solen når inte ner till oss, så vi vänder om.Borta bra, men backvar är bäst … Där väntar elden och vår kaffetermos, men tyvärr inga Lavskrikor. Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling
Älven är på gång att frysa tillmen det hindrar inte änderna från att samlas därGräsandshonan begrundar livet, medan hennes make sorglöst kliar sig i huvudet med foten. Gräsänder bildar par under hösten, men själva parningen sker på vårenNåja en putsning av fjädrarna är inte helt felGräsandshonan är i djupa tankar, måhända fryser det till nattenDet går fortfarande att se trädens speglingar i vattnetIsen bildar vackra mönsterVi har vandrat förbi ishallen och idrottsplatsen och här vid älvkanten hittar vi fina rastplatserVi följer en vacker gammal väg som går efter strandkantensom så småningom leder ossrakt fram till ett stängsel som verkar stäcka sig runt ett stort område. Vi kommer inte längre. Långnäsa!Vi vänder tillbaka och hittar en snitslad stig som går in i skogen. Beslutar oss att för följa den.och hit kommer vi, nedanför en damm.Stigen fortsätter och vi med denoch kommer fram till spegeldammen i JokkmokkEfter att vi gått efter stigen som fortsatte från spegeldammen, kom vi så småningom till bebodda trakter, eller i alla fall till industriområdet i Jokkmokk. Äntligen, efter en längre promenad än som var tänkt från början är vi nästan hemma igen Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling
Reumatiker föreningen i Jokkmokk drog iväg till ÅrrenjarkaStrålande solsken välkomnade oss …och god mat.Vi njöt …och lät oss väl smakautsikten var fantastisk både inne i den mysiga loungen …och ute på altanen, innan vi åkte vidare till Kvikkjokk, lulesamiska Huhttán, är en fjällby tillhörande Jokkmokks kommun, belägen vid vägs ände ( eller vid vägs början) 120 km nordväst om Jokkmokk.En kort promenad upp till kyrkan. Silvermalm upptäcktes i trakten 1650-talet och 1661 anlades i Luleå silververk med smältverk i Kvikkjokk. Som gudstjänstlokal, använde man en del av det hus som byggdes som bergmästarbostad. Det första kapellet byggdes 1764 och revs i början av 1900-talet.Nuvarande träkyrka uppfördes 1906 av byggmästare Gottfrid Svensson. Intill kyrkan står en klockstapel, även den är ritad av Eckert. Det är en klockbock med huv som täcks av korslagda sadeltak och kröns av en spirahur många kyrkor kan visa upp en sådan utsikt.Snötäckta fjälltoppar …med nyfallen snöI anslutning till Kvikkjokk ligger de två stora nationalparkerna Padjelanta och Sarek som tillsammans med Stora Sjöfallet utgör också världsarvsområdet Laponia som inrättades 1995 av Unesco. En helt perfekt dag med goda vänner och många glada skratt. Kan livet bli mycket bättre.Kvikkjokks kyrka ligger vid sjön Saggat i samhället Kvikkjokk.Så ljuvlig är hösten. Naturen som förbereder sig inför vinterns ankomst och den långa vilan. Så vacker och vilsam. Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling
