Vi tog kanoten och paddlade ut på sjön, luften var ren och färgerna fantastiskaSolen syntes svagtFaktiskt så lyste den starkare i vattnetVissa dagar vet man varken upp eller nerLommar är i mina ögon de mest typiska för hösten. Ljudet, det sorgsna men lockande ljudet berör mitt hjärta.Svanarna är så vackra och majestätiska när de stolt glider fram på vattnetNåja, de kan också sätta fart, ett väldigt plaskandede springer på vattnet och snart är de på väg och vi står där med långnäsa. Vi var inte önskvärda Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling
Från ett tomt vattendrag till en helt och alldeles levande uttersom kliver upp ur vattnet, blöt och oskyggLänge tittade vi och undrade är det en utter eller kan det vara en bäverNaturligtvis en sällskapsjuk UtterNyfiket studerade den oss, och visade upp sig i all sin fägring. Vår lycka var fullkomlig. Tack för att vi var på samma plats och samma tid
Det kan inte finnas mycket mer spännande att titta på än när Lommarna tränar. De far fram över vattnet, springande och våldsamt flaxande med vingarna. Byter riktning i en svindlande 90 graders vinkel utan att tappa farten. Tyvärr så vet jag inte hur man får in filmen på sidan, men ni får försöka föreställa er det i en inre syn.
stilla glider vi in med kanoten i en liten bäckdär gula kabbelekor lyser längs kanten. Kabblekan är allmän vid kärr, diken och på sanka stränder och hinner blomma redan i maj. Här börjar vi se spår av bävern. Bävrar kan nå en längd upp till 75 cm (europeisk bäver) respektive 100 cm (amerikansk bäver) utan svans och en vikt på cirka 20 till 30 kilogram.Tyvärr så visade det sig att bävern inte bodde här längre och hade bytt adress. Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling
