Vår brygga brukar vara en skön viloplats för många fåglar. De sitter där tillsynes meditera över livet i allmänhetKnipan i holken lyckades lura oss ordentligt, vi trodde att denskulle locka ut sina små, vi gjorde oss beredda att få se de små underverken. Men nej, det kom ingenting utDäremot den här för oss obekanta fågeln, satt på bryggan med en skock småttingar när vi kom tillbaka med kanoten. Hastigt lockade hon ner dem i vattnet och de simmade snabbt in bland buskarna Själv gled hon sakta åt sidan, som om inget hade hänt. Vi hade blivit varma av paddlingen och solen. Ett dopp i sjön vid den gamla badplatsen var inte helt fel. Kvällssolen sken ljuvligt på holkarna med sina kvarvarande gästerKanoten dolde sig i gräsetmjukt inbäddad i solsken och gräs.
Hemma på våran gård gillar älgarna PilträdenKalven gör som mamma görmen här upptäcker denatt det finns lättplockade kvistarvecklar ihop sina långa benmen vad nu då, något är på gång.En människa gick förbi och då k an man inte ligga på knä och äta. Bättre bordsskick har mamma lärtNågra kvällar senare är kon tillbakaingen kalv syns tillmen Pilträden smakar gott iallafallÄlgkon får se delikata björkar på andra sidan vägen, men de är inte lika godaLika gott att vandra iväg
Vi tog kanoten och paddlade ut på sjön, luften var ren och färgerna fantastiskaSolen syntes svagtFaktiskt så lyste den starkare i vattnetVissa dagar vet man varken upp eller nerLommar är i mina ögon de mest typiska för hösten. Ljudet, det sorgsna men lockande ljudet berör mitt hjärta.Svanarna är så vackra och majestätiska när de stolt glider fram på vattnetNåja, de kan också sätta fart, ett väldigt plaskandede springer på vattnet och snart är de på väg och vi står där med långnäsa. Vi var inte önskvärda Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling