Ett nytt år …

 väntas in.

Nyårslöften skall ges …  Många tänker på det nya året med hopp om olika slags förändringar. Då  ska man äta sundare, träna, sluta röka, gå ner i vikt, gå upp i vikt, besöka gamla vänner, studera, läsa böcker som man inte hunnit med, bli vänligare, omtänksammare, sova mer, sova mindre …

Listan kan bli hur lång som helst.

Man har ett behov av att ge nyårslöften. Hoppet att livet ska bli precis som man vill, ger oss glädje. Det finns en air av magi kring nyårslöften. Man tror att det blir lättare att uppfylla dem för att de fattas just på nyårsafton.
Vad är det man vill egentligen? Vill man verkligen det själv eller är det för att någon annan vill.

Viktigast är att göra det för sin egen skull.
Kanske det är en dålig vana man vill ändra på.
Tänk och planera. Ta en sak i taget, skapa delmål och belöna dig själv när det går bra.

Går det inte bra, lär av misstaget. Det kommer en ny dag i morgon. 

Foto: Margaretha och Torbjörn Sandling

Fjäril

Det finns många vackra saker i vår natur. Ibland har man bara tur att få se dem. När vi plockade krusbär så klamrade den här vackra fjärilen sig förtvivlat fast i ett bär. Den var så vacker, hade färger som kvistens grenar. Benens design ser ut som pärlhalsband runt bäret. De flikiga vingarna påminner också om ett löv.

  Stackars lilla fjäril, det var så kallt ute och sommaren är slut.

Kan det vara en Vinbärsfuks. Vi har även vinbärsbuskar.
Vinbärsfuks flyger under två perioder, den första är tidigt på våren. Februari till Juli och den andra ifrån Juli till September, Oktober. Vingspannet är mellan 40 – 50mm.

Foto: Margaretha Dahl Sandling

Tranorna lämnar oss snart

En stor samling tranor hade samlats och förberedde sig för den långa färden till ett annat land.

I augusti till oktober lämnar tranorna landet och rastar då i bland annat i Skåne och på Öland. De fåglar som inte häckade flyttar först, varpå familjer med ungar följer.
Övervintringsplatser är i huvudsak Sydeuropa och Nordafrika. Läs mer
Foto: Torbjörn Sandling

Vad är det vi ser … synvilla

vad i fridens dagar är det som kryper på mitt byxben.  Trodde först att det var frön från älgörten som syntes – tills jag insåg att det ena ”fröet” kröp. Det var en pytteliten insekt, storlek ungefär som ett knappnålshuvud. Färggrann.

Är det en hare. Ser ut som en vanlig hare, men den rör sig så fort att den endast kan skjutas på speciellt sätt. Magiska bössor eller silverkulor. I granngården stjäl mjölkharen mjölken från korna  …

Foto: Margaretha Dahl Sandling