Författare: Margaretha Dahl Sandling

Fakta: Älgar (Alces) är ett släkte partåiga hovdjur och de största nu levande hjortdjuren. Under 1700-talet uppkom i Sverige en debatt om och hur älgar kan användas som dragdjur i gruvdriften eller för att befordra post– De första dokumenterade tämjningsförsöken gjordes av författaren och lantbrukaren Isak af Darelli, där han lyckades med en tjur till postbefordran men liknande försök med älgkor misslyckades.
Akvarell av Margaretha Dahl Sandling

Älgar i Snöriket, Har man tur så kan man få se en älgko med kalv. De gömmer sig ofta bakom träd, men trodde nog att vi inte skulle se dem, bakom buskar och snödrivan.
Akvarell av Margaretha Dahl Sandling

Fakta: Jakt på älgar förekom under forntiden. Bilder i grottor visar också älgar bredvid andra djur. Hällristningar i Norrfors vid Umeälven. Ristningarna tros vara utförda av jägare under perioden 3000–2000 f.Kr. och de flesta figurer föreställer älgar.
Den första beskrivningen av älgen finns i boken De Bello Gallico av Julius Caesar, men det är mest en samling av skrönor. Han påstår till exempel att älgen inte har några leder i benen, så att det är omöjligt för djuret att resa sig upp efter ett fall. Han nämner även att älgen har speciella sovträd som de lutar sig mot på nätterna. En populär jaktteknik skulle ha varit att leta upp sovträdet, såga ett jack i trädet och vänta till dess älgen kommer och ska sova. Då går trädet av och jägaren har då bara att döda älgen.

I snabbt trav, skyndar de sig in till skogens skydd.
Akvarell av Margaretha Dahl Sandling

Ibland när isen är säker, så går det att gena.
Fakta: Som hos andra hjortdjur (med undantag för renen) är det endast handjuret som bär horn. Akvarell av Margaretha Dahl Sandling

Älgarna har ett eget språk. De visar med fällda öron, att de inte vill ha sällskap.
Fakta: Älgar är oftast sävliga och rör sig långsamt men kan vid fara förflytta sig mycket snabbt och också uppvisa aggressivitet
Motiv i akryl av Margaretha Dahl Sandling

Det stänkte riktigt ordentligt, när Älgkon manade sin kalv att skynda sig bort från de förskräckliga människorna, vi alltså.
Fakta: Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg. Ett säkert sätt att avgöra kön när tjuren inte bär horn är att titta på baken på älgen, kon har en väl synlig vit strimma runt könsorganet. Akrylmålning av Margaretha Dahl Sandling.

Ha, Nationalpark, prova skjut du, jag står säker.
Fakta: Stora älgtjurar kan väga 600–700 kg och de tyngsta kända älgtjurarna vägde nära 800 kg Älgar är oftast sävliga och rör sig långsamt men kan vid fara förflytta sig mycket snabbt och också uppvisa aggressivitet. Älgarna i Norrland är generellt större än älgarna i södra Sverige. När brunsten slutar brukar hornen sitta kvar fram till under vintern. De fälls vanligen i januari eller februari, men tidpunkten kan variera från november för äldre tjurar ända fram till april för ungtjurar.
Tuschteckning av Torbjörn Sandling

En eld och kaffepanna, kan få vem som helst att drömma sig bort.
Fakta: Älgarna fäller sina horn varje år och de nya hornen växer ut från rosenstocken bakom ögonhålan, och deras växtcykel styrs av könshormon och tillväxthormon. Hornen börjar växa tidigt på våren, och medan de växer skyddas de av basthud som är fylld med blodkärl och förser dem med näring medan de växer. Tillväxten går mycket fort, och uppmätningar har visat att hornen kan växa upp till en tum per dygn (cirka 2,5 cm)
Tuschteckning av Torbjörn Sandling

Bättre fly än illa fäkta
Fakta: Stora älgtjurar kan väga 600–700 kg och de tyngsta kända älgtjurarna vägde nära 800 kg Älgar är oftast sävliga och rör sig långsamt men kan vid fara förflytta sig mycket snabbt och också uppvisa aggressivitet. Älgarna i Norrland är generellt större än älgarna i södra Sverige. När brunsten slutar brukar hornen sitta kvar fram till under vintern. De fälls vanligen i januari eller februari, men tidpunkten kan variera från november för äldre tjurar ända fram till april för ungtjurar.
Tuschteckning av Torbjörn Sandling