Vi hade tur både med vädret och ledigheten under en längre tid. Varje morgon visade sig en strålande sol mot en molnfri himmel.
Att det var lite kyligt gjorde ingenting, skidåkare och skoterförarna hade nog samma åsikt om föret, det blev bara bättre.
Det var en ovan känsla att åter höra vattnet strömma fritt, se isflaken kämpa sig lösa och försvinna i en glad dans nedåt. Likt kristaller glittrade isblocken i det mörkblå vattnet, väntande på att få ge sig av. I den vita snön kunde vi se spår efter älg, hare, räv och någon enstaka fågel.
Foto: Margaretha Dahl Sandling